Mitt första år med en Silken

 Diezel, Starcastle Hounds Danger
I september 2007, skaffade jag mig min första Silken, Starcastle Hounds Danger ”Diezel”.

Man hade ju fått höra skräckhistorier om vinthundsvalpar, hur de sticker från matte och husse, tar allt som går att äta på diskbänkar och bord, tuggar sönder inredning m.m.

Jag har skrutit över min duktiga lilla kille som aldrig förstörde någonting, men så i somras när han var drygt ett år, bet han sönder ett brev. Men en gång är ju ingen gång.

Diezel var 4 månader då vi hämtade honom, en liten ynklig sak med långa ben och stora tassar till den lilla kroppen. Resan hem tyckte han var jobbig, man blev ju åksjuk och spydde, vilket numera inte är så farligt. Väl hemma så fanns de ju massor med nya människor, så det var lika bra att hoppa upp i soffan och lägga sig att sova, då kanske ingen ser mig tycktes han tänka.

Första natten var lite jobbig, han tyckte han var så övergiven så han pep lite innan han somnade, andra natten talade han om att han måste ut, efter det så har han sovit hela nätterna, helst mellan matte och husse i sängen. Diezel var rumsren redan från första dagen, aldrig någon olycka inne, sa ifrån när han ville gå ut.